Direktlänk till inlägg 26 april 2011
det tar två sekunder sen är jag där igen. fel tid, fel bild, fel grav. din grav. den som inte borde finnas. inte än.
två sekunder sedan är jag nära att kvävas. det blir suddigt i huvudet och jag glömmer bort att jag borde andas. sträcker mig efter någon, men det finns ingen där. vill slita allt hår från huvudet i denna känsla av maktlöshet som sköljer över, och smärtan i bröstet, av saknad, av längtan, som gör så ont att man exploderar inombords, faller utan slut, en tomhet som får allt annat att blekna.
men nej, jag sitter visst kvar, där på samma ställe, och det finns ingen där, ingen att sträcka sig efter, ingen att krypa upp hos, som förstår, som räddar.
när ska jag börja rädda mig själv?
vi kanske bara är olika. kanske det aldrig var meningen men det blev så ändå. det är ju så med livet, det blir sällan som man vill eller inte vill, som man tänkt, men det blir ändå. och det blev ju helt fantastiskt. men nu. nu står vi här. mer fant...
Det fungerar ju. Dagarna går, jag skrattar mycket, bekymmer kommer och går. Jag lever, är närvarande och jag är jävligt lycklig. Jag är så förbannat jävla lycklig och tacksam, för livet. Men ibland fastnar jag i det. Fastnar i tankar i att du inte ...
det finns så mycket att ångra om jag tittar tillbaka. saker jag gjort. ord som sagts. kanske var det ibland för att jag själv mådde dåligt. kanske var det ibland för att jag var en idiot. kanske av massa olika anledningar som jag knappt kommer ihåg. ...
det absolut största som hänt mig. det är tamefan absolut det största som kan hända en människa. jag förstår nu vad meningen är. men ändå. ingen kan någonsin förbereda sig på hur det ska kännas. man kan inte föreställa sig att man ens kan äl...
jag har tänkt på dig så mycket dem här sista dagarna. jag tänker på dig varje dag, ofta, men vissa dagar går det lättare att låta bli, att låta vara en stund, man vill helst låta vara. det är för nära, det gör ont, det blir verkligt, igen och igen. ...