det absolut största som hänt mig. det är tamefan absolut det största som kan hända en människa.

jag förstår nu vad meningen är.

men ändå.

ingen kan någonsin förbereda sig på hur det ska kännas. man kan inte föreställa sig att man ens kan älska så mycket. det är nästan fortfarande svårt att förstå. kan ens hjärta verkligen känna så oerhört mycket kärlek utan att explodera, gå sönder?

att vara gravid är också ett sätt att förbereda sig sägs det. javisst, men inte på alla känslor. iallafall inte för mig.

det blir en slags livskris.

att plötsligt ha hjärtat utanför kroppen, som växer, gör illa sig, blir sjuk, ska leva i den stora vida otäcka världen. då kan varenda orolig tanke bli så himla stor. varenda orolig tanke kan göra så väldigt ont.

det fanns liksom inget sätt att förbereda sig på det.

älskade, älskade unge, du är allt. du är själva livet för mig nu. du gör mig så fruktansvärt stolt och lycklig.

och så fruktansvärt stressad och orolig.

att slitas mellan stolthet och oro när du ålar runt och hela tiden upptäcker nya saker. så stolt för allt du kan, allt du lär dig, att du är du, att du är min. varenda ögonblick är så fantastiskt att jag fortfarande blir alldeles rörd. och där bakom ligger oron, vill knacka på, vill komma in, är rädd för att du ska göra illa dig.

jag erkänner, när jag var gravid var jag ibland rädd för hur jag skulle bli som mamma, passar jag verkligen som det, tänk om jag inte kan älska tillräckligt? jag inser nu att det inte är problemet. problemet är att acceptera.

acceptera att jag aldrig kan beskydda dig från allt. acceptera att jag måste låta dig vara du och inte begränsa dig av mina egna rädslor och farhågor. dem får jag gömma, dölja, och försöka att istället sortera ur och plocka fram med sunt förnuft. för rädslor vill aldrig vara förnuftiga, dem vill bara vara. jag vill inte vara rädd hela tiden, jag vill vara glad för att jag får vara med om något så förbannat fantastiskt.

jag är så oerhört tacksam att jag får vara din mamma.

förlåt att jag oroar mig för mycket. förlåt att jag ibland tänker för mycket på sånt som aldrig får hända.

jag älskar dig, du är det största som hänt mig.

du är allt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vi kanske bara är olika. kanske det aldrig var meningen men det blev så ändå. det är ju så med livet, det blir sällan som man vill eller inte vill, som man tänkt, men det blir ändå. och det blev ju helt fantastiskt. men nu. nu står vi här. mer fant...

Det fungerar ju. Dagarna går, jag skrattar mycket, bekymmer kommer och går. Jag lever, är närvarande och jag är jävligt lycklig. Jag är så förbannat jävla lycklig och tacksam, för livet. Men ibland fastnar jag i det. Fastnar i tankar i att du inte ...

det finns så mycket att ångra om jag tittar tillbaka. saker jag gjort. ord som sagts. kanske var det ibland för att jag själv mådde dåligt. kanske var det ibland för att jag var en idiot. kanske av massa olika anledningar som jag knappt kommer ihåg. ...

jag har tänkt på dig så mycket dem här sista dagarna. jag tänker på dig varje dag, ofta, men vissa dagar går det lättare att låta bli, att låta vara en stund, man vill helst låta vara. det är för nära, det gör ont, det blir verkligt, igen och igen. ...

det är så jävla konstigt. jag vet inte om det beror på att jag äntligen hittat rätt eller om jag egentligen borde lära mig att vara ensam igen, lära mig att vara jag igen, hitta tillbaka. kanske båda delarna. men jag får sån ångest utan dig. de...