det finns så mycket att ångra om jag tittar tillbaka. saker jag gjort. ord som sagts. kanske var det ibland för att jag själv mådde dåligt. kanske var det ibland för att jag var en idiot. kanske av massa olika anledningar som jag knappt kommer ihåg. men kvar finns minnena av fel val. fel handlingar.

ibland finns dem inte ens, men andra människors uppfattning om en situation gör det till det som dem blivit.

jag har sårat människor. jag har snackat skit. jag har gjort dumma saker.

jag är så jävla bra på att ångra.

jag ångrar mycket eftersom det egentligen aldrig var meningen att påverka andra människor.

men let's face it. jag kunde lika gärna prata om Dig nu.

jag måste förlåta mig själv för allting jag ångrar eftersom jag måste inse mina begränsningar. jag är bara människa precis som alla andra. jag kan inte vara perfekt.

"den som står utan skuld kan kasta första stenen".

den som tror sig stå utanför sätter sig själv på väldigt höga hästar. och ärligt, it's lonely at the top va?

jag har varit så arg. svurit på att aldrig förlåta vissa saker. jag har varit dum, lyssnat men valt att inte agera. valt att tycka illa istället för att konfontrera, försöka förstå och acceptera.

men jag är en annan människa nu.

sådant som verkade så viktigt blev plötsligt så obetydligt i den verkliga världen. insikten om att verkligheten alltid är och förblir sedd ur just mina ögon gör den inte till min egen, utan bara ett perspektiv av allas.

alla gör oftast så gott dem kan, i den situationen dem blir satta i.
jag behöver inte alltid förstå, men jag accepterar att våran verklighet ser olika ut.

jag är en annan människa nu.

jag vet vad som är viktigt, för mig.

jag förlåter er, för i min verklighet finns inte plats för denna ilska längre.

förlåt mig, eller gör er själva och mig en tjänst och uteslut mig ur er verklighet och gör plats för annat. kan ni inte förlåta kan ni aldrig tro att jag har förmågan att bli bättre, och då har jag inte längre plats för er.

jag vill se framåt nu. jag vill inte ångra att jag aldrig slutade ångra.

jag förlåter mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vi kanske bara är olika. kanske det aldrig var meningen men det blev så ändå. det är ju så med livet, det blir sällan som man vill eller inte vill, som man tänkt, men det blir ändå. och det blev ju helt fantastiskt. men nu. nu står vi här. mer fant...

Det fungerar ju. Dagarna går, jag skrattar mycket, bekymmer kommer och går. Jag lever, är närvarande och jag är jävligt lycklig. Jag är så förbannat jävla lycklig och tacksam, för livet. Men ibland fastnar jag i det. Fastnar i tankar i att du inte ...

det absolut största som hänt mig. det är tamefan absolut det största som kan hända en människa. jag förstår nu vad meningen är.   men ändå. ingen kan någonsin förbereda sig på hur det ska kännas. man kan inte föreställa sig att man ens kan äl...

jag har tänkt på dig så mycket dem här sista dagarna. jag tänker på dig varje dag, ofta, men vissa dagar går det lättare att låta bli, att låta vara en stund, man vill helst låta vara. det är för nära, det gör ont, det blir verkligt, igen och igen. ...

det är så jävla konstigt. jag vet inte om det beror på att jag äntligen hittat rätt eller om jag egentligen borde lära mig att vara ensam igen, lära mig att vara jag igen, hitta tillbaka. kanske båda delarna. men jag får sån ångest utan dig. de...