det händer ibland det där.. att man liksom "går in i väggen" som dem så fint har valt att kalla det. kanske för att det är precis så det känns.

oftast kommer det helt oväntat. när man samlar på sig allt för mycket som man inte kan göra sig av med, som man nästan försöker hålla kvar, allt för att hålla dig kvar. när bilder och minnen är för mycket, när den endaste tanke kan få allt att brista.

då händer det. alltid när man minst anar det.

kroppen tar slut, man har fysiskt ont i varenda muskel och den vill bara lägga sig ner, fysiskt kortslutning.. det är som att allt bara hettas över, säger "pang" och försöker starta upp sig från början igen.

då kommer det som man förbjudit sig själv från att tänka, sånt man helt tiden skjuter upp på framtiden, "jag måste bearbeta det nångång, men inte nu, har inte tid, har inte ork".

ett svagt ögonblick sen är man helt öppen för alla intryck i hela världen.

det tar dock inte mer än minuter att samla sig, bita ihop, nu tar du dig i kragen, nu skräper du dig.

sen är jag mig själv igen.

skrämmande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vi kanske bara är olika. kanske det aldrig var meningen men det blev så ändå. det är ju så med livet, det blir sällan som man vill eller inte vill, som man tänkt, men det blir ändå. och det blev ju helt fantastiskt. men nu. nu står vi här. mer fant...

Det fungerar ju. Dagarna går, jag skrattar mycket, bekymmer kommer och går. Jag lever, är närvarande och jag är jävligt lycklig. Jag är så förbannat jävla lycklig och tacksam, för livet. Men ibland fastnar jag i det. Fastnar i tankar i att du inte ...

det finns så mycket att ångra om jag tittar tillbaka. saker jag gjort. ord som sagts. kanske var det ibland för att jag själv mådde dåligt. kanske var det ibland för att jag var en idiot. kanske av massa olika anledningar som jag knappt kommer ihåg. ...

det absolut största som hänt mig. det är tamefan absolut det största som kan hända en människa. jag förstår nu vad meningen är.   men ändå. ingen kan någonsin förbereda sig på hur det ska kännas. man kan inte föreställa sig att man ens kan äl...

jag har tänkt på dig så mycket dem här sista dagarna. jag tänker på dig varje dag, ofta, men vissa dagar går det lättare att låta bli, att låta vara en stund, man vill helst låta vara. det är för nära, det gör ont, det blir verkligt, igen och igen. ...