jag är så fruktansvärt trött på att måla upp en yta. om hur glad jag är, bekymmerslös och allmänt road av allting. sådär som lite sådär härliga människor, människor som liksom sprider glädje och energi omkring sig. önskar man inte alltid att man vore så?

så jag försöker passa in i livet igen. det går liksom vidare oavsett. försöker göra det lite roligare, både för mig och människorna runt mig. samtidigt som den äckliga känslan av hur oäkta det ibland är äter upp mig inifrån.

jag är helt enkelt inte alltid glad. jag är trött. och alla år har slitit så fruktansvärt hårt. jag orkar inte längre. orkar inte hålla samma tempo. känner hur jag hela tiden kommer efter. hur sådant man aldrig riktigt orkat bearbeta jagar. lämnar år bakom mig som jag aldrig kommer ifrån men samtidigt aldrig kan få igen.

en fruktansvärt irriterande känsla av att aldrig räcka till. att verkligen älska livet men samtidigt aldrig riktigt hinna njuta av det. som om att man aldrig riktigt duger för sig själv, så man ljuger.

men jag far hellre framåt mot min vilja än jag vänder..

 

Lena

4 oktober 2011 09:49

tack. du sätter ord på sånt jag inte orkar sätta ord på. jag avskyr mig själv ibland när jag finner mig pratande, babblande, t.ex på jobbet.... precis som att jag skulle bry mig om alla banala ytligheter som upptar tillvaron där ibland. och varför ska jag låtsas vara en sån där härlig glad människa som sprider nån sorts värme runt sig? det är jag ju inte...
men... jag försöker också hänga på - nåt annat finns ju inte. trots att jag halverats. minst...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vi kanske bara är olika. kanske det aldrig var meningen men det blev så ändå. det är ju så med livet, det blir sällan som man vill eller inte vill, som man tänkt, men det blir ändå. och det blev ju helt fantastiskt. men nu. nu står vi här. mer fant...

Det fungerar ju. Dagarna går, jag skrattar mycket, bekymmer kommer och går. Jag lever, är närvarande och jag är jävligt lycklig. Jag är så förbannat jävla lycklig och tacksam, för livet. Men ibland fastnar jag i det. Fastnar i tankar i att du inte ...

det finns så mycket att ångra om jag tittar tillbaka. saker jag gjort. ord som sagts. kanske var det ibland för att jag själv mådde dåligt. kanske var det ibland för att jag var en idiot. kanske av massa olika anledningar som jag knappt kommer ihåg. ...

det absolut största som hänt mig. det är tamefan absolut det största som kan hända en människa. jag förstår nu vad meningen är.   men ändå. ingen kan någonsin förbereda sig på hur det ska kännas. man kan inte föreställa sig att man ens kan äl...

jag har tänkt på dig så mycket dem här sista dagarna. jag tänker på dig varje dag, ofta, men vissa dagar går det lättare att låta bli, att låta vara en stund, man vill helst låta vara. det är för nära, det gör ont, det blir verkligt, igen och igen. ...