Direktlänk till inlägg 22 september 2012
Min första reaktion var lättnad.
Då är du inte arg på mig, det var inte därför. Du hade inte svarat på sms, jag vågade inte ringa, ville inte störa. Tänkte att du kanske inte orkar. Jag tänkte att det kunde varit något jag sagt, eller något jag skrivit. Du var ju ledsen och frustrerad många gånger, och det var svårt att säga, skriva rätt saker. Svårt att veta hur jag skulle bete mig. På slutet ville jag så gärna göra rätt så ibland vågade jag knappt säga något alls.
Den tjugoförsta april tjugohundratio.. dagen efter hörde din syster av sig.
Kanske blev jag lättad för det var så tungt att hoppas. Att någonstans veta att slutet är oundvikligt men att 'ndå vägra ta in det. Kanske handlade det också till viss del om att kampen äntligen var över. Nu fick du vila.
Det var en lättnad som höll i sig i ungefär 10 sekunder. Sedan rasade hela världen.
Den kan aldrig någonsin bli sig lik igen.
Det är över två år sedan nu.
Du var min själsfrände. Du räddade mitt liv. Du gav mig modet och styrkan att våga älska och älskas, att tro på mig själv, att lyssna till min inre röst och göra det jag vill, det jag önskar och drömmer om.
Jag hoppas att du är stolt när du ser mig nu.
Jag älskar dig T. För alltid.
Jag glömmer dig aldrig.
vi kanske bara är olika. kanske det aldrig var meningen men det blev så ändå. det är ju så med livet, det blir sällan som man vill eller inte vill, som man tänkt, men det blir ändå. och det blev ju helt fantastiskt. men nu. nu står vi här. mer fant...
Det fungerar ju. Dagarna går, jag skrattar mycket, bekymmer kommer och går. Jag lever, är närvarande och jag är jävligt lycklig. Jag är så förbannat jävla lycklig och tacksam, för livet. Men ibland fastnar jag i det. Fastnar i tankar i att du inte ...
det finns så mycket att ångra om jag tittar tillbaka. saker jag gjort. ord som sagts. kanske var det ibland för att jag själv mådde dåligt. kanske var det ibland för att jag var en idiot. kanske av massa olika anledningar som jag knappt kommer ihåg. ...
det absolut största som hänt mig. det är tamefan absolut det största som kan hända en människa. jag förstår nu vad meningen är. men ändå. ingen kan någonsin förbereda sig på hur det ska kännas. man kan inte föreställa sig att man ens kan äl...
jag har tänkt på dig så mycket dem här sista dagarna. jag tänker på dig varje dag, ofta, men vissa dagar går det lättare att låta bli, att låta vara en stund, man vill helst låta vara. det är för nära, det gör ont, det blir verkligt, igen och igen. ...