Direktlänk till inlägg 4 december 2009
jag läser det om och om igen. och om igen. och igen. och igen. väntar.. men jag vet inte ens vad jag väntar på. kanske på att orden ska byta plats, bli till något annat, något som inte är så skrämmande. men inget händer. så jag läser det igen, en gång till. tårarna bränner inuti varje gång. en känsla för svår för att förklara. en maktlöshet för stor för att tämjas. en spelbricka i spelet som dansar fram och ingenting kan man förändra. ändå läser jag igen. och igen. kanske väntar jag på tårarna. på någon slags förståelse som ändå aldrig kommer att komma. kanske väntar jag på att acceptera min egen maktlöshet. något jag inte kan.
aldrig kan.
vi kanske bara är olika. kanske det aldrig var meningen men det blev så ändå. det är ju så med livet, det blir sällan som man vill eller inte vill, som man tänkt, men det blir ändå. och det blev ju helt fantastiskt. men nu. nu står vi här. mer fant...
Det fungerar ju. Dagarna går, jag skrattar mycket, bekymmer kommer och går. Jag lever, är närvarande och jag är jävligt lycklig. Jag är så förbannat jävla lycklig och tacksam, för livet. Men ibland fastnar jag i det. Fastnar i tankar i att du inte ...
det finns så mycket att ångra om jag tittar tillbaka. saker jag gjort. ord som sagts. kanske var det ibland för att jag själv mådde dåligt. kanske var det ibland för att jag var en idiot. kanske av massa olika anledningar som jag knappt kommer ihåg. ...
det absolut största som hänt mig. det är tamefan absolut det största som kan hända en människa. jag förstår nu vad meningen är. men ändå. ingen kan någonsin förbereda sig på hur det ska kännas. man kan inte föreställa sig att man ens kan äl...
jag har tänkt på dig så mycket dem här sista dagarna. jag tänker på dig varje dag, ofta, men vissa dagar går det lättare att låta bli, att låta vara en stund, man vill helst låta vara. det är för nära, det gör ont, det blir verkligt, igen och igen. ...