vaknade. iskall. glömde bort hur man andas. panik.

fortfarande en känsla av att det inte kan vara sant. om och om igen.

igår kändes allt så mycket att jag trodde jag skulle brista. somnade av utmattning. vaknade av tårar. utan att minnas att jag drömt. och sen om igen. till det tömdes. stirrade i taket. försökte påminna mig själv om att andas.

idag klev jag till min förvåning upp. tvättade. pratade med människor. pratade om annat. var ett skal. och jag skämdes.

skämdes över min kropp som plötsligt ännu en gång försöker inbilla mig att det aldrig har hänt. att den försöker få mig att låtsas som att allt är som förut. jag får sitta och slå mig själv i huvudet och skrika. men den vill förneka. den vill inte se fler kort, läsa fler rader. den vill inte se eller känna mer. den vill bara låtsas. och jag skäms.

somnade nästan av trötthet ikväll, inte av utmattning, men så plötsligt. plötsligt kommer den där känslan av insikt igen. det har hänt. herregud, det har faktiskt hänt. som en isbit kramar mitt hjärta. jag når inte in till värmen, allt är kallt och tomt. utan känslor samtidigt som allting känns alldeles för mycket.

försöker vara öppen. inbillar mig att jag vill tro på saker jag inte vet om jag tror på. vill att det ska kännas att du är där. här. fast ändå inte där jag vill att du ska vara. vill vara självisk och ha dig tillbaka där du en gång var.

snälla om du finns någonstans, om du ser mig. ha tålamod med mig. jag kan faktiskt inte förstå att jag inte kan se dig med ögonen längre, höra dig prata, sträcka ut handen och känna dig.

och om det ändå finns andra vägar, hjälp mig då att skärpa mina sinnen så jag kan förstå att du fortfarande är men inte på samma sätt.

jag kommer aldrig att glömma dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vi kanske bara är olika. kanske det aldrig var meningen men det blev så ändå. det är ju så med livet, det blir sällan som man vill eller inte vill, som man tänkt, men det blir ändå. och det blev ju helt fantastiskt. men nu. nu står vi här. mer fant...

Det fungerar ju. Dagarna går, jag skrattar mycket, bekymmer kommer och går. Jag lever, är närvarande och jag är jävligt lycklig. Jag är så förbannat jävla lycklig och tacksam, för livet. Men ibland fastnar jag i det. Fastnar i tankar i att du inte ...

det finns så mycket att ångra om jag tittar tillbaka. saker jag gjort. ord som sagts. kanske var det ibland för att jag själv mådde dåligt. kanske var det ibland för att jag var en idiot. kanske av massa olika anledningar som jag knappt kommer ihåg. ...

det absolut största som hänt mig. det är tamefan absolut det största som kan hända en människa. jag förstår nu vad meningen är.   men ändå. ingen kan någonsin förbereda sig på hur det ska kännas. man kan inte föreställa sig att man ens kan äl...

jag har tänkt på dig så mycket dem här sista dagarna. jag tänker på dig varje dag, ofta, men vissa dagar går det lättare att låta bli, att låta vara en stund, man vill helst låta vara. det är för nära, det gör ont, det blir verkligt, igen och igen. ...