Direktlänk till inlägg 27 april 2010
giv mig styrka att acceptera det jag inte kan förstå, förändra.
det går inte bra. det går inte framåt. tiden springer ifrån mig och jag står kvar. vill stå kvar. vill inget annat än att gå baklänges, backa tiden. biter ihop käkarna, hårt. tvingar mig själv att gå på rutin. tvingar mig själv att leva i ett vakum. bara det är svårt. när man går och lägger sig är man till slut så full av tomhet, så van att bita ihop tänderna att man nästan tror att det kanske ska gå att sova. så händer det igen. alltid. som ett skott i hjärtat slår det emot mig. om igen. och igen. det där med insikt. det där med att inse sanningen i det som inte borde kunna vara sant. känslan av sådan smärta kan aldrig beskrivas. vill inte upplevas. och om igen glömmer jag att andas.
går igenom allt. maktlöshet. ovärdig din kärlek. borde ha gjort mer, borde ha kunnat gjort mer. borde borde sett annorlunda ut.
hör din röst i huvudet. en sån känsla av smärta och kärlek så stark att den gör ont på samma gång. den känns så nära ibland fast den bara finns där, långt in i huvudet. det gör så ont att veta att jag aldrig kommer att få höra den igen. men mest är jag rädd, så fruktansvärt rädd att glömma. glömma hur den känns. glömma bort hur jag ska lyssna efter den med hjärtat.
låt mig aldrig glömma. sluta aldrig prata med mig.
vi kanske bara är olika. kanske det aldrig var meningen men det blev så ändå. det är ju så med livet, det blir sällan som man vill eller inte vill, som man tänkt, men det blir ändå. och det blev ju helt fantastiskt. men nu. nu står vi här. mer fant...
Det fungerar ju. Dagarna går, jag skrattar mycket, bekymmer kommer och går. Jag lever, är närvarande och jag är jävligt lycklig. Jag är så förbannat jävla lycklig och tacksam, för livet. Men ibland fastnar jag i det. Fastnar i tankar i att du inte ...
det finns så mycket att ångra om jag tittar tillbaka. saker jag gjort. ord som sagts. kanske var det ibland för att jag själv mådde dåligt. kanske var det ibland för att jag var en idiot. kanske av massa olika anledningar som jag knappt kommer ihåg. ...
det absolut största som hänt mig. det är tamefan absolut det största som kan hända en människa. jag förstår nu vad meningen är. men ändå. ingen kan någonsin förbereda sig på hur det ska kännas. man kan inte föreställa sig att man ens kan äl...
jag har tänkt på dig så mycket dem här sista dagarna. jag tänker på dig varje dag, ofta, men vissa dagar går det lättare att låta bli, att låta vara en stund, man vill helst låta vara. det är för nära, det gör ont, det blir verkligt, igen och igen. ...